"Kom ihåg att varje gång du noterar minsta lilla seger över rädslan, så har livet segrat"

onsdag 11 augusti 2010

Nu har jag precis kommit hem i från jobbet och regnet öser ner över gräsmattan ....
Har ont i halsen:S
Sitter med ett glas vatten och trycker bort mina tankar på en glödande cigg i min hand, tänkte mig att snart ska jag låta mina ben bära mig till gymmet! Men jag känner mig måttligt sugen när jag kikar ut igenom fönstret. "åh yes regn!" Det gör mig alltid på lika gott humör, särskilt i Oktober och November oh vad jag längtar!
Somnade vid 11 tiden och vaknade 13 strax innan jobbet, det var med nöd och näppe jag piggnade till igen. La mig en stund för att läsa en bok som jag nyligen köpt, Sviken heter den av Berit Jörgensen. Det är så j'vla spännande! En sann historia om en dansk kvinna som träffar en man i från saudiarabien och efter flera år blir hon gravid och vägrar göra abort. Tidigare har han stått på sig med att de aldrig kommer kunna gifta sig eftersom att hon har en dotter ifrån en tidigare relation, och det skulle vara stort tabu för hela hans släkt i saudi. Om en kvinna blir gravid utanför äktenskap brukar dom mörda henne enligt deras tro!
Men när hon väl blir gravid säger släkten ja och dom ska gifta sig i Kairo. Hon är jätte lycklig men lyckan har snart sitt slut, släkten drogar henne och när hon vaknar igen är fostret borta och hon badar i sitt eget blod.
Känner nästan för en go repris lägga mig i sängen med några knäcke bröd och läsa tills ögonen ramlar ihop, men då somnar jag väl inte i natt och jag kommer nog inte att bli piggare eller mera vältränad av att sova?
Beställde äntligen den där jumpsuiten jag tittade på igår:) Svart med turkås och guld detaljer vid hals ringningen, hoppas den är lika snygg i verkligheten bara, tråkigt när man upptäcker att det man tyckt sett så fint ut på bild ser ut som en gammel disktrasa i lappteknik!

Kom att tänka på det där fenomenet när det känns som man inte är riktigt accepterad, folk tror inte riktigt att det är "okej" att umgås/gilla etc etc med någon. Allting blir lite i smyg, "vad skulle folk tro om mig då" aktigt. Och rätt vad det är så händer något som gör att man är helt okej! Det kan vara ex att man börjar umgås med någon annan ur samma gäng och helt plötsligt är man accepterad, man är synlig och helt okej att tycka om... Människor är knepiga varelser.
Nej nu tycker jag att det är dags för regnet att avta och för mig att ta mig i kragen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar